Ett skägg i skogen är bättre än ett skägg på sandbag
2016-03-01


Den värsta skägghypen må ha svalnat vi det här laget, men det är kanske just därför som jag kan skriva dessa rader nu. Jag är, vilket alla som känner mig förmodligen redan vet, begåvad med ytterst begränsad skäggväxt. Detta har inte varit något problem under större delen av mitt liv, jag skulle tvärtom vilja påstå att det varit ganska gött. Morgonrutinerna går liksom jävligt snabbt när man bara behöver putsa till de små skäggstubbsöarna som flyter runt i den skärgård som är mitt ansikte. Ett problem är dock att jag aldrig får den där coola skäggstubben framåt kvällskvisten som typ alla män över 14 får. Hos mig ser det mest ut som att någon laddat en party popper med skäggresterna från Ansiktsbehåringsfestivalen i Antwerpen och avfyrat den i mitt ansikte. Men detta har som sagt inte varit mig till någon större börda då det förr endast var luffare, skogshuggare, tomten och trollkarlar som hade skägg, och ska vi vara helt ärliga så vet vi ju alla att skogshuggare egentligen inte finns på riktigt.

Men allt detta ändrades då den så kallade ”hipstern” blev något som diskuterades i alla lunchrum och på alla personaltoaletter. Många konstiga egenskaper och attribut omnämns när man talar om hipsters: knasiga kläder, korvstoppning, avsky för musik som andra människor lyssnar på, surdegsbröd m m. Allt detta är dock petitesser jämfört med ett praktfullt skägg! Med tanke på hur trendrädda hipsters verkar vara så är det väl ganska troligt att de flesta hipsters nu rakat av sitt skägg, buteljerat det i en använd ölflaska från deras favoritmikrobryggeri och begravt det i någon skogsdunge till tonerna av ”Get The Fuck Out Of My Pool”. Men den stora trendkänsliga massan klamrar sig fortfarande fast vid sin kära ansiktsbehåring och ser ner på oss ”slätingar”. Tro sen inte att du kan komma med ett spretigt, slappt och ovårdat skägg och ändå vara med i den coola skäggklubben. Icke! Skäggen ska vara stora, fasta och fylliga; de ska dofta nystoppad korv och glittra i solskenet. Dessa snedvridna och sjuka skäggideal gör givetvis att folk med ”normala” skägg drabbas av ångest och tar genvägar för att uppnå det perfekta skägget. Enorma summor läggs på skäggimplantat, dyra skäggvårdsprodukter och skäggstylister bara för att media i första hand har målat upp den här sjuka bilden av hur ett skägg bör se ut.

Och visst skulle jag väl kunnat köpa ett gammalt skägg från någon nyrakad hipster, betala för en skäggtransplantation och gå runt och låtsas att jag är Gandalf himself! Men innerst inne hade jag, och antagligen alla andra också, vetat att skägget jag bar inte var det som kodats i mitt DNA. Det må se ut som ett riktigt skägg, men om du smeker det så kommer du märka att det inte är äkta!

Eller så kan jag satsa på en Conchita Wurst och sminka på mitt skägg. Men när du vaknar bredvid mig på morgonen och ser mitt skägg utsmetat på din kudde tror jag inte att du är så sugen på att bjuda mig på ditt nygräddade surdegsbröd. Nä, jag får nog helt enkelt lära mig att acceptera mitt skägg som det är (eller, inte är) och snällt fortsätta att visa min legitimation på Systembolaget.

Till Blogbag




THE BOOK OF SANDBAG

Köp den nu!